En svensk vår möts med nya ögon

"Det finns mycket vackert här i världen Trella!"
                                                                               Björn Sjöqvist

Jetlag. Precis när man tror att man har besegrat den slår den till med full kraft. Klockan 0300 får plötsligt kroppen för sig att inte fan är det dags att sova inte. Med vidöppna ögon ligger man och väntar på den där sömnen som aldrig verkar komma. Inte ens en rejäl nattamacka, två varmkorvar med bröd, ketchup, senap och rostad lök samt otaliga glas mjölk kunde få mig att somna. Det blev heller inte bättre av att kommunen bestämt att det var just nu som det var dags att befria gatorna på Hamre från allt vintergrus. En väldigt fin gest och ett solklart vårtecken, jovisst. Men klockan 0300 när man rent frenetiskt försöker att hitta den inre friden man behöver för att kunna somna är det inte ett optimalt soundtrack. Särskilt inte som de var nästan löjligt noggranna precis utanför vårt hus.

Men nu skall jag verkligen inte klaga. Våren är kommen till Sverige. Ett flertal gånger under den korta men intensiva veckan här hemma i Sverige har jag funnit mig själv sittandes i bara t-tröja med ett nästan fånigt nöjt flin mot solen. Ja, det är verkligen vår. Det känns nästan tråkigt att jag imorgon tillsammans med min bror skall sätta mig på flyget till Zürich och sedan ta tåget till Davos. Men med tanke på vilken enorm skidabstinens som har vuxit fram här de senaste dagarna känns det som en enorm lättnad att jag skall få stå på skidor igen om bara två dagar. Denna gången får av vikt- och bekvämlighetsskäl bara mina "vanliga", med parallellbindningar utrustade, skidor följa med. Lite trist men jag får ta med mig hela arsenalen upp till de nordliga domänerna istället. Jag har redan (samtidigt som jag åt all nattamaten i förhoppningen att bli pömsig) suttit böjd över en karta över norra Sveriges fjällvärld och kollat på lämpliga fjällturer.

Men vad har jag då förlustat mig med denna korta men intensiva vecka hemma? Ja, det blir ju en liten panik över att hinna med så mycket som möjligt. Och ändå tycker man inte att man hinner någonting. Jag hann besöka flera vänner och bekanta men det var otaliga som jag tyvärr bara inte hann eller kunde besöka. Jag hann dock med ännu en lunch med kollegorna från Bombardier. Innan dess hanns det dessutom också med en Cirkus i Västerås. Ja, inte det konstiga underhållningsfenomenet med ett stort tält och en massa dresserade björnar utan en av Mälarstadens senaste tillskott till barutbudet. Cirkus är nog dock ett ganska passande namn på detta etablissemang där diverse människor oftast tillhörande en hög medelålder super sig dyngfulla och lever rövare. Detta till trots (eller kanske tack vare detta?) hade Kroon, Bros, Ante och jag själv en jävligt kul kväll i manegen. När kvällen avslutades med en klassisk salmonellakebab på fyllekäkshaket Burger Corner, och vi får äran att studera en skapligt plakat kille som har dränkt HELA brickan i ett hav av vitsås som rinner över hela golvet, ja då är utgången helt klart komplett.

I manegen med Sebastian Kroon

Ante och Bros, svärmorsdrömmar i lyxförpackning

Nu var det ju också det här med Sverige och exotism. Jag har tidigare nog aldrig tyckt att Sverige var exotiskt, men sedan jag kom hem från den underliga kontinenten i väster har jag funnit det mesta här mer eller mindre anmärkningsvärt och underhållande. Människorna, sättet de klär sig och agerar, byggnaderna, landskapet, mentaliteten, ja allting är annorlunda. Jag vill inte börja gå in på vad som är bättre eller sämre för det är en nästan omöjlig diskussion. Allting är bara annorlunda. Och fortfarande är det Sverige som är det utstickande för mig. Så jag tänkte fortsätta njuta så länge det varar, snart blir allting bara vardag för mig igen och jag slutar se alla de små detaljerna som just nu förgyller min tillvaro. Som idag. Idag var det dags för en tripp till mitt älskade, och hatade, Uppsala. Dock så kunde jag inte låta bli att låta blicken flacka medan jag körde sträckan som jag kört så många gånger förut. Och jag kunde inte förstå hur jag kunde ha missat så många intressanta vyer, platser och små detaljer som finns längs hela vägen. Då mitt första mål var att träffa min käre vän Björn Sjöqvist så bar det sig inte bättre än att jag lurade ut honom på en roadtrip för att upptäcka Uppsalas utkanter. Och inte ens jag hade kunnat ana vad vi skulle hitta. Slott, övergivna stugor med röda knutar, klara sjöar med speglande solsken och gamla hopptorn. Ja, till och med en lyxyacht. Vem hade trott det? Men det är så det är. Man behöver inte åka långt för att åka på en upptäcktsfärd. Allting handlar bara om att ha ett öppet sinne och kunna ta in allt det vackra som finns omkring oss. Ja Björn, det finns mycket vackert här i världen!

Meanwhile in Sweden

Lyxyacht i Örsa? Ja där ser man...

Downtown Örsundsbro

Wiks slott 15 minuter från Uppsala. Detta var inte något jag trodde dagen skulle bjuda på när jag gick upp imorse.

Mälarens inlopp till Uppsala

Exakt vem eller vad "udding" var kom inte jag och Björn överens om. Men säg roligt det var det!

Dagen bjöd även på en annan milstolpe. Det sista mötet med Sångbokskommittén. Under nästan ett års tid har jag träffat de andra 6 medlemmarna av kommittén och klurat, skrattat och svurit över det som kom att bli Uppsala Teknolog- och Naturvetarkårs nya sångbok. Det har inte alltid varit en dans på rosor, det fanns många tillfället när jag undrade vad fan jag hade gett mig in på. Varför i helvete jag var tvungen att ta detta ämbete. Men nu i slutändan ångrar jag ingenting. Utan ämbetet hade jag varit otaliga bra erfarenheter fattigare och framförallt hade jag aldrig lärt känna de härliga, mysiga och underbara människorna som jag hade previlegiet att vara i samma kommitté som. Så tack så mycket för allt Stina, Emil, "Mange", Tobbe, Katarina och Gabriella! Imorgon är det dock starten på ett nytt äventyr så en god natts sömn är nog inte en sådan dum idé. Förhoppningsvis är allt grus borta från gatorna, åtminstone på Hamre.