Fear and loathing in Fernie

Ja, det kanske inte var den bästa titeln på just detta blogginlägg då den betyder "Rädsla och avsky i Fernie". Så frukansvärt mycket rädsla och avsky har det inte varit i Fernie de senaste dagarna. Men det är en halvlustig filmreferens och den har ett skönt swag till sig så det får fan duga. Och så finns det en bild också.

Nu får det dock vara slutflummat för ögonblicket. Istället tänkte jag försöka mig på att skildra vad som har hänt de senaste dagarna. Sist jag skrev så var jag i något slags "ready state" för att börja fundera på att börja tänka på att förbereda mig på att kanske gå på en viss fest. Allting var fortfarande mycket osäkert. Kvällen förblev relativt förvirrad och osäker (allting är som vanligt då) men en sak som var säker var att fest det blev det... Festen tog plats i den smått legendariska "flyktingförläggningen för svenskar", alias huset där ett av svenskgängen bor uppe på Ridgemont. Jag var vid min ankomst till huset, som ligger en bit ifrån centrum, redan alldeles lagom marinerad. Min första kommentar blev således "jävlar vad mycket folk det var här!". Svaret jag fick av en av tjejerna som bodde där var "jasså, tycker du det? Det brukar vara MYCKET mer! Men det kanske blir bättre lite senare under kvällen!". Jag tyckte att det redan var jävligt bra drag men ännu bättre skulle det bli. Det var en ganska konstig känsla att vara på en husfest så långt bort från Sverige och där är ca 50 pers som alla pratar svenska. Det fanns en och annan engelsktalande också men den stora majoriteten var svennar.

Någon gång under kvällen började jag snacka med en skön snubbe som jag tyckte var så jävla lik Mick Jagger. Då jag tyckte detta faktum var så jävla kul bangade jag inte när han frågade om jag ville haka på och bada bubbelbad med honom och några andra. De exakta detaljerna kring badet var vid den tidpunkten inte helt kända men vem vill inte bada bubbelbad med Mick fucking Jagger? Så det var bara att ta den långa promenaden förbi vandrarhemmet och sen vidare med hela truppen. Det var en bra bit till det här stället där man kunde bada. Tydligen var det någon pool som tillhörde något motell men där man kunde komma in. Jag tyckte för stunden att det hela var en lysande idé. Vi kom fram till det beryktade motellet och fann där också dörren till poolen. Mick, som egentligen heter Anton, klev in och vred bort säkerhetskameran som övervakade poolen, som brukligt är. Vi stod som bäst på och började känna på vattnet och förbereda oss för att kliva i när någon harklar sig bakom oss. Där står nån slags förman från motellet och kollar på oss med en väldigt frågande min. "Eh, what are you guys doing?". "Erhm... where just... checking the water temperature!" sade Anton när vi båda stod där med varsin handduk under armen. "Ok? Do you live at the motel?" replikerade mannen. "Well... no, not really. I suppose we should be leaving now..." sade Anton varpå föreståndaren mer eller mindre bara nickade instämmande. Vi gled smidigt ut och fortsatte som om ingenting hade hänt.

Morgonen efteråt vaknade jag upp av att en karl stod och sträckte fram handen åt mig. "Tjenare, vem fan är du?". Jag fattade handen och försökte förklara mig. Jag hade vaknat upp i en annan bummarkvart i ett område som heter Riverside (mother f-er!). Där bodde ett helt gäng sköna svenska skidluffare. Då en av dem hade lyckats med att kvadda gängets bil var nån av dem tvungen att åka ner till Cranbrook och snacka med mekanikern som skulle fixa bilen. Efter en stunds dividerande blev det istället fyra stycken, inklusive undertecknad, som åkte på en liten roadtrip till stora staden. Vädret var riktigt trevligt och nere i Cranbrook spirade våren. Vi passade på att fira detta med ett besök på KFC. Det finns ingen bättre sätt att känna sig som en äcklig, fet, sunkig men jävligt mätt västerlänning än att gå på ett KFC och smälla i sig en hink kyckling. Med motsvarande 4 kycklingar (var) i magen så rullade vi vidare och spanade in några butiker innan vi drog oss tillbaks mot Fernie. 

On the road again

Bilskrot'n och verkstaden där den kvaddade bilen skulle fixas

Tre blivande västerländska tjockisar på KFC. Mick Jagger alias Anton till höger i bild.

Keep on truckin'

Och så lite poserande hanns det med också. Notera att lysena, ljusförhållandena till trots, är påslagna.

Nu har jag precis avslutat min ceasarsallad som blev mitt sätt försöka tackla bakfyllan. Ja, det blev ytterligare lite slirande igår. Rödtjut... alltid det jävla rödtjutet. Det var husfest hos ett annat gäng skidluffare och det bangar man ju inte på. Tema fulast utklädnad. Då jag inte riktigt tänkte på att ta med mig hela utklädnadsgarderoben vid min överfart blev det till att improvisera. Nån form av skibumvariant av Axel från "A Clockwork Orange" fick det bli. Så det som skulle bli bara en kort titt förbi blev väl mera av en regelrätt festkväll. Åkningsmässigt har det varit ganska tråkiga förhållanden de senaste dagarna. Det känns som att så gott som hela Fernie's skidluffarpopulation har gått in i nån slags dvala i väntan på nästa stora dump. Sen kan det också vara att alla är utslagna efter de senaste dagarnas hålligång. Kan väl då också för dokumentationens skull nämna att jag har anmält mig till Nordiska Mästerskapen i Extremskidåkning i RIksgränsen. Efter lite påtryckning från min ständige vapendragare, och redan till NM anmälda, Eric "Slugger" Schelin så gjorde jag också slag i saken. Så nu blir det "Slugger" och "Madman" som kommer duellera på Nordalfjällets exponerade branter!

Axel i egen hög person. Till och med rödtjutet lyckades visst få vara med på bilden.

Svenska skidluffare, nationens stolthet!

Här kom så bilden, Fear and loathing in Fernie!

Ja fan vilket drag det blev på festen. Tyler längst bak i bilden hade också lyckats med en skön utklädnad.

Så snart skall jag tillsammans med en annan svensk, en norrköpingsbo vid namn Alexander, göra det man gör i Kanada när man inte åker skidor, festar, käkar ceasarsallad eller går på hockey. Man går och badar i det lokala äventyrsbadet. Det är lite som att varje svensk skithåla har en hygglig pizzeria med så gott som italiensk pizza, i Kanada har varje liten skithåla ett eget äventyrsbadhus. Så tills nästa gång, simma lungt och Bert, glöm nu inte att städa ditt rum!