Om frihet, ödmjukhet och snöfall

- They're not scared of you. They're scared of what you represent to 'em
- Hey, man. All we represent to them, man, is somebody who needs a haircut. 
- Oh, no. What you represent to them is freedom. 
- What the hell is wrong with freedom? That's what it's all about. 
- Oh, yeah, that's right. That's what's it's all about, all right. But talkin' about it and bein' it, that's two different things. I mean, it's real hard to be free when you are bought and sold in the marketplace. Of course, don't ever tell anybody that they're not free, 'cause then they're gonna get real busy killin' and maimin' to prove to you that they are. Oh, yeah, they're gonna talk to you, and talk to you, and talk to you about individual freedom. But they see a free individual, it's gonna scare 'em. 
                                                                  Billy och George om frihet, Easy Rider (1969)

Ja, om det inte är uppenbart så har jag ännu en gång tittat på Easy Rider. Och ännu en gång efter att ha sett filmen som definierade en hel generation önskade jag att det var min generation. Det verkar dock som att "min generation" ligger precis i klyftan mellan två olika mentaliteter. Ja, för det första, hur definierar man en generation? Är det ett empiriskt tal så som ett decennium? Är det alltid ett jämt decennium? Dvs, är alla födda på 70-talet en generation, alla födda på 80-talet en annan osv? Eller är det människor som på grund av sin uppväxttid har fått en viss typ av åsikter och en någon form av gemensam mentalitet? Jag vet inte riktigt. Men alltid när jag är ute och rör på mig så tycker jag att jag är bland de yngsta. Detta är dock något som jag ser som en förmån. Att få umgås med de som är äldre och har mera erfarenhet, det måste ju vara bland de bästa lärdomarna man kan få? 

Så varför finns det ett ideal i dagens västerländska samhälle att man skall vara "ung" hela livet? Varför strävar folk efter att se yngre ut än vad de är? När det borde vara erfarenhet och ålderdom som är det eftertraktade? Jag kan ju bara ta mig själv som ett exempel. När jag var 20 bast tyckte jag att jag var helt otroligt mogen, erfaren och vis. Nu när jag ser tillbaka på hur jag var när jag var 20 så tycker jag oftast att jag var bara var en stor idiot. Jag hade ju inte koll på någonting. Visst hittade väl även den blinda hönan ett korn ibland men de var då de enstaka kornen. Nu vill jag ju inte påstå att jag är varken särskilt mogen, erfaren eller vis nu heller, men förhoppningsvis går det åt rätt håll. Nej, det där med åldersnoja förstår jag mig inte på. För varje dag som går blir man ju bara flera erfarenheter rikare och får mera tid att fundera så därför borde man ju då också bara bli "bättre och bättre" för var dag som går. Om inte annat så åtminstone mera erfaren.

Och så var det det här med frihet. Sanningen är att riktig frihet är en av de mest skrämmande sakerna som finns. För att uppnå total frihet krävs det att man avsäger sig all trygghet. Trygghet är på något sätt motsatsen till frihet. Frihet är att alltid kunna ta dagen som den kommer, inte vara bunden till varken någon arbetsgivare, något ideal, nån uppfattning eller nån ideologi. Att alltid kunna ha ett öppet sinne och försöka respektera allting för vad det är. De flesta vet att Easy Rider handlar om frihet. Men jag tycker också att den handlar väldigt mycket om respekt och ödmjukhet. Hur de i filmen mest bespottade faktiskt också är de mest erfarna och ödmjuka. Fri, ödmjuk, respekterande, erfaren och vis. Där borde vi ha idealen. I vårt västerländska samhälle känns det dock oftast som att idealen är ungdomligt utseende, mycket pengar, mycket makt, en god förmåga att trycka ner andra människor och benhårt hålla på en åsikt även fast man blivit motbevisad. Nej, släng det!

Nu till lite skidsnack. För det var ju också en av de främsta anledningarna att jag förflyttade mig halvvägs runt jorden. De senaste dagarnas skidåkning har bjudit på bland det bättre jag har upplevt. Den större delen av folkhorden hade redan åkt hem när gudarna ännu en gång bestämde sig för att det var dags för Fernie att få mera snö. Jag och min rumskamrat Yvonne satt inne och ugglade när vi helt plötsligt hörde folk vråla, yla och brista ut i euforiska utrop utanför fönstret. När vi tittade ut så förstod vi varför. Det snöade. Och inte lite heller. Folk var helt vilda, så gott som hela vandrarhemmet, inklusive jag och Yvonne, stod snart utanför och dansade av glädje. Själv blev upphetsningen lite för stor då jag började blöda näsblod. Som brukligt när det blir lite för bra. Så de tre senaste dagarna har gått åt till att surfa och göra vågor i den älskade pudersnön. Dock är det lite det som är problemet häromkring. Här är det verkligen den älskade pudersnön, för alla. Man blir omsprungen under klättringen av farmor Agda 70 år och hennes två barnbarn, alla med fetskidor. Alla åker lössnö här, alla. Så att så fort det kommer bra med snö så blir det rena rama köttmarknaden. Folk bokstavligt talat springer med skidorna på längs med traverserna för att kunna få några ospårade svängar. Till skillnad från i Alperna där de flesta fransmännen, italienarna och schweizarna tycker att man är helt dum i huvudet som åker utanför. "Men varför åker dom utanför pisten för? Det är ju här dom har preparerat!"

 

Snöfallet som var så bra att det gav mig näsblod. Bilden gör dock inte riktigt snöfallets magnitud rättvisa.

Ja, det där var en jävligt go sväng. Och dagen till ära fick äntligen overallen komma fram. 17 skiddagar tog det innan jag kände att jag kunde bära den.

Pudersvängar gör undertecknad GLAD

Bara ett litet rekreationsdropp

Rekreationsdrop med skum landning gör undertecknad SNÖIG

Ja, har man nu en one-piece så ska man ju fan visa det också!

Chris, glad brandman från Calgary som också diggar lössnö

Även Yvonne bjöd på en pose, puderdag och blåfågel till ära

Kanada är ju dock inte bara puderåkning. Det är suddig hockey också. Här spöar Fernie's Ghostriders Kimberley's Dynamites med 5-2 på hemmaplan.

 

 

Nu har min roomie Yvonne åkt hem till Innisfail Alberta. Så posten som vapendragare är öppen för nya ansökningar! Vad händer ikväll? Ja, jag vet inte riktigt. Man vet inte så mycket här i Fernie utan man tar det oftast som det kommer. Ryktet säger något om en fest i svenskkollektivet så vi får se om det blir något av det. Om inte annat så finns ju alltid bergen och snön som väntar imorgon. Det är inte mycket jag vet, men just nu så är en av de få sakerna som känns vettiga att surfa ner för bergssidor med två plymer av snö som sprutar upp bakom. Och då är det ju tur att det är nästan bara det jag gör för tillfället!