Livet som skidluffare

Återigen dags för en stunds kontemplation. Sittandes på en western inspirerad restaurang och bar i utkanten av Revelstoke med en lätt salongsberusning i kroppen och 8 timmar att döda innan jag skall ta en gråhund till Cranbrook, vad passar då bättre än en stunds stilla eftertanke?

De senaste dagarna har varit smått magiska. Som om det inte var nog med den första dumpen och dess efterdyningar, prognosen som först visade på ganska sparsamma mängder snö ändrades snabbt... i takt med upphetsningen bland oss puderdyrkare. Vad som först såg ut att bli en lugn vecka förvandlades till en monsterdump. Det snöade hela dagen igår och det snöade så pass mycket att spåren efter våra skidor var så gott som helt gömda och ifyllda efter varje åk. Dock var mina ben inte vad de borde ha varit. Att försöka hänga på "Jake the Snake" visade sig vara omöjligt så efter halva dagen fick kroppen bestämma och det blev till att ta sig hem och vila. Detta beslut påverkades också väldigt mycket av prognosen som spådde att det skulle fortsätta dumpa hela dagen och hela natten. Och så som det snöade skulle det betyda något så nära himmelriket man kan komma i skidsammanhang.

Bara en annan puderbuse eller kung Bore som har tittat förbi?

Kompiskort álá lågstadiet med Jacob "Ormen" Magnusson

Efter en slirig natt då vi delade på en säng på tre personer var det tidig revelj för att packa ihop det sista och få ut allt och alla till bilen. Morgonmumien i mig försvann ändå förhållandevis snabbt då det som väntade utanför var en uppsjö av vacker pudersnö. Så vi samlade oss och tog oss upp till backen på rekordtid, med tanken att idag skulle vi fan få några första spår! Problemet var bara att ännu en gång hade vi underskattad folks hängivenhet till puderskidåkningn och då det var lördag och det låg 25 cm fräscht i backarna hade hela lokalbefolkningen inom en radie av 100 km tagit sig hit för att njuta av snön. Så kön var, tro det eller ej, till och med längre än första dagen. Dock har alla köer ett slut och så också denna så efter en väntan som faktiskt gick ganska fort stod vi alla i gondolen på väg upp. Där uppe väntade snön på oss. Och det var mycket! Dock måste jag här vara lite fånig... Det är förhållandevis lätt att bli bortskämd med bra snö här. Första åket var smått magiskt med ett hav av pudersnö som sköljde över knäna i varje sväng, men sen tyckte jag att det faktiskt blev lite uppåkt och puckligt. Som tur var lyckades jag ändra den uppfattningen mot slutet av dagen då vi fick några riktigt fina åk. Vi lyckades alla med att få en utskällning av skid patrullen för att vi råkade hålla lite för hög fart ner mot liften, Fredrik hade av en av sina stavar och "Mattä" droppade en hög klippa lyssnandes till "They don't really care about us" av Mickey J. Allt detta med puder extra allt, där har vi nog dagen i ett nötskal. Och just det, om man Mattias mamma läser detta skall jag hälsa att Mattias är en mycket duktig student som sköter sina studier med bravur!

Men livet som ski hobo är flyktigt. Man vet aldrig riktigt vart man ska hamna. Så även denna gången var det dags att resa vidare. Till skillnad från en skibum som stannar på samma ställe hela säsongen är en ski hobo mycket mera flyktig och rör på sig kontinuerligt för att aldrig riktigt fastna på ett ställe. Det är i vilket fall min defintion, inspirerad av den korrekta definitionen av luffare: "Unlike 'tramps', who work only when they are forced to, and 'bums', who do not work at all, 'hobos' are workers who wander" - On Hobos, Hautboys, and Other Beaus". OUPblog. Oxford University Press. November 12, 2008. Så de andra barnen åkte tillbaks till Vancouver och jag sitter här och har bytt ut min öl mot kaffe på... vad nu restaurangen hette. Jag måste komma på ett sätt att hålla mig vaken till klockan 0320 då min gråhund går här utanför för att landa i Golden klockan 07nånting då jag ska ta nästa buss som ska ta mig till Cranbrook fyra timmar senare. Därifrån skall jag sedan komma på något sätt att ta mig till Fernie. Det är inte så långt så det borde gå att lösa på något sätt.

Dags att säga farväl till gänget i Revelstoke för att bege sig mot nya äventyr i Fernie

Revelstoke brandstation by night

Just det, Frontier hette stället som jag sitter på! Jävligt trevligt ställe, bra hamburgare och billig öl!

Nu skall jag bara försöka komma på något sätt att roa mig de 5 timmarna efter att de slänger ut mig från restaurangen klockan 22. Men jag har ju hela "Bert's dagbok" på datorn så det skall nog inte vara något problem! 

"Maybe it's the beer talking Marge but you've got a butt that won't quit. They got these big chewy pretzels here . . . .^%&$`#^&*)$=(#beer&@~&. . . . .five dollars, get outta here."