Lite kemi och vitt guld

Vatten måste nog vara ett av de lustigaste ämnena som finns. Att ett och samma ämne kan bete sig så totalt olika beroende på temperatur, tryck och andra omgivningsparametrar är ändå fascinerande. För de flesta skidåkare är den så kallade pudersnön den mest eftertraktade formen av vatten. Pudersnö är en oftast mycket lätt form av snö som kommer i stora mängder och gör att vilket skitåk som helst vid vilken kulle som helst kan bli helt fantastiskt (personligen hade jag en sjuk puderdag i Romme Alpin utanför Borlänge nån gång för en herrans massa år sedan). Om då denna pudersnö får falla på ett berg som faktiskt har otrolig potential, ja då kan vad som helst inträffa. Det var vad som hände igår.

När vi vaknade på morgonen var det uppenbart att det hade fallit snö under natten. Men ännu en gång skulle man inte låta sig luras av den, till synes, ganska fattbara mängd som kommit ner på parkeringen utanför motellet. Den snön som mötte oss uppe på berget var på sina platser i sådana proportioner att den kunde få även den mest rutinerade och indoktrinerade puderräv att dra på smilbanden. Dock så var det just problemet. Revelstoke är i dessa dagar inte helt okänt bland puderentusiaster, något som vi fick erfara när vi skulle ta första liften upp på morgonen. Det finns bara en lift, en gondol, som går upp till den övre delen av berget och uppskattningsvis en triljon människor hade också kommit dit den här morgonen för att åtnjuta det som berget hade att erbjuda. Liftkön var faktiskt just då det enda som var ”out of this world”.

Men som tur var så redde sig situationen så snart vi kom upp på berget. Helt mirakulöst försvann nästan allt folk iväg på bara någon timme och efter det så kändes det som att vi nästan var själva på berget. Glädjetjuten avlöste varandra när vi alla översköljdes av det vita guldet. Det är då tur att Revelstoke är så brant som det är för annars hade vi nog fan inte kunnat komma ner. Det blev en blandning av både sköna skogsåk med hoppsvängar till stora svepande svängar i öppna branter med uppskattningsvis 20 cm lössnö. Det är int varje da’ man får sånt! Då hä de bar å åk! Speaking of which, Mattias kom med ytterligare ett avslöjande från sin traumatiska barndom. Denna gång var det historian om hur praktiskt taget hela hans högstadieklass hade blivit helt förfärade och förstörda när de i åttan fick veta att ordet ”he” inte var gångbart i det svenska skrivspråket.

Dagen bjöd på inte riktigt lika stora mängder puder men trots alla åkare som varit och nallat på kakan kunde vi ändå ganska enkelt hitta fräscha, orörda linjer idag också. Det blev också en längre hajk med skidorna upp på toppkammen i Revelstoke, något av ett mindre mandomsprov. Så nu får man väl lov att räkna hårstråna på bröstet för att kontrollera om det kanske inte har blivit nått extra där. 

De andra människorna som också ville upp i gondolen på morgonen. Gondolen är det som syns litet ungefär 300 meter bort.

Mattias uttrycker sina känslor angående liftkön

Emil köttar ut för en snödriva

Matte pumpar puder!

Brant skogsåkning med Emil i Revelstoke

Lite lätt snöskägg och blicken långt bort. Bloggförfattaren mellan två tankar i Revelstoke.

Svenskar gillar att stå i kö, även i offpisten.

Nu skall vi alldeles strax ut och få oss en bit mat på nått stekhus. Prognosen visar på mera snö. Om det blir så är det ju bara att tacka och ta emot!