Kontemplation i Vancouver

Efter drygt ett och ett halvt dygns brutallökande börjar nu äntligen mina sinnen komma ifatt. Jag är väl fortfarande ganska dasad och konfuserad men låt oss ta en kort stunds kontemplation (förklaring Wikipedia: "Kontemplation är en inre, utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetandet för att stilla betrakta det gudomliga, detta till skillnad från den mera aktiva meditationen");

Det blev inte Billy Goats hamburgare i Chicago då jag precis efter att ha skrivit klart mitt inlägg började konversera med min barbords-granne som rekommenderade ett sushi-ställe en liten bit ifrån. Flyget från Chicago fortlöpte utan större problem, var ett av de tommare planen jag har flugit med så även denna gång kunde man vräka ut sig ganska ordentligt. Själva flygresan är något av en dimma, vaknade till när det var dags för landning. 

Att ta sig in i Kanada var mycket svårare än vad jag minns det. Jag var mycket mera orolig över min ingång i de Förenta Staterna men detta visade sig vara ett felaktigt antagande. Efter att först vid gränskontrollen fått svara på de vanliga frågorna om vad man heter, vart man bor, vart man ska bo, vad meningen med livet är, vart ens morsas brorsas faster bor så gjorde jag det felaktiga antagandet att jag var safe. Icke, för bara nån sekund efter att jag fått den sista väskan från bandet så knackade en storvuxen uniformerad kvinna mig på axeln och bad mig berätta hela min livshistoria ännu en gång. Då detta gick bra kunde jag äntligen fortsätta ut i ankomsthallen. Ja, jag slapp iaf plasthandskarna denna gång...

Väl ute gällde det att så gott som möjligt orientera sig trots 28 timmars kontinuerligt mer eller mindre aktivt resande. Ett "skytrain" och en buss senare var jag på University of British Colombias campus och kunde där möta upp med min gode vän Fredrik som jag känner från Uppsala. Detta för att denne herre visat så mycket godhet att låta mig kinesa hos honom i några dagar tills jag har fått lite pli på saker och ting. Så sedan dess har jag inte gjort mycket vettigt. En del sovande, några besök på det lokala böneriet (som i grodden då, inte det religiösa utförandet) och lite konverserande med de andra som bor här. Jag försöker just nu få tag på det vandrarhem där jag tänkte bo i Fernie så att jag kan kontrollera att jag verkligen får plats där och slipper sova på gatan. Blir ju så jävla trist i längden. Just nu verkar det som att jag kommer flyga till Cranbrook på måndag. Dock har jag lite att uträtta innan jag lämnar Wank-over:

- Det finns en semantisk lucka i det engelska språket som måste täppas till. Ordet "fylla", alltså substantivet har ingen vettig motsvarighet på engelska. Jag har redan satt igång en jakt på ett bra ord tillsammans med de andra boende här i huset. 
- Jag måste söka upp herr Mattias Johansson och skrämma skiten ur honom genom att knacka honom på axeln och vråla: "TJENARE BERT-STJÄRT, FAAAN VA FUUL DU Ä!"
- Jag måste kolla in åkningen i Whistler. Jag vore den största idioten om jag som skidåkare var i Vancouver under skidsäsongen och INTE åkte åtminstone en dag till Whistler. Det verkar som att detta kommer ske under lördag och/eller söndag.
- Åtminstone en rejäl utekväll här i Vancouver vill man väl också hinna med.  

I år är det rippat som gäller för herrarna och smalt som gäller för damerna. Framställning av män och kvinnor i reklam någon?

"Jesus is a friend of mine!" - in Chicago the lord RULES!... or at least governs!

"WHOOO? INGOOO! He's the wäry bäst you ever seen, boxning alltså!"

Downtown Vancouver by dusk

Nu blir det till att återgå till lökandet och försöka hitta på ett vettigt ord för "fylla" på engelska. Tack och hej, leverpastej!