"Böögen" sprängs och det blir slirigt på Uppsalas studentnationer

"- När jag kommer över Öresundsbron brukar jag alltid sätta på svensk radio det första jag gör och bara njuta! Bara känna att svenska är ett språk där jag förstår alla nyanseringar och erotiska anspelningar."
                                                                   Stig Asplund om att komma hem till Sverige



Det överstående är kanske inte egentligen ett citat då, om jag försöker minnas min tid i skolbänken, skall vara en exakt avbildning av något som någon har sagt. Det som står ovan är så som jag själv minns det, och det börjar bli några år sedan nu. Det var min fransklärare i gymnasiet Stig Asplund som gjorde detta ganska kontroversiella och magstarka uttalande. Speciellt kontroversiellt och magstarkt var det då han gjorde det mitt under en lektion i franska, för gymnasieelever. Men det var sådan som herr Asplund var, och jag hoppas fortfarande är. Han var en av min gymnasieskolas allra färgstarkaste profiler. Så gott som alla visste (och vet fortfarande) vem Stig Asplund är. Extremt flamboyant, med en klädstil lika utstickande som hans yviga rörelser och karakteristiska utrop. Han var en man som var den han var. Han gav åtminstone skenet av att inte bry sig om vad någon annan tyckte. Han var helt enkelt sig själv, fullt ut. Han hade också väldigt starka åsikter som han inte räddes att uttrycka, både i och utanför klassrummet. Som ni säkert förstår är det svårt att förhålla sig neutral till en sådan karaktär. Antingen så hatade man, eller så älskade man Stig. Jag tillhörde den senare kategorin och om det är bara en enda lärare jag kommer minnas från min skoltid så är det Stig. Mycket skit har sagts om Stig och många missförstånd och klumpiga uttalanden har gett honom många fiender. Men jag kommer alltid att hålla dig som en av de största och riktiga Stig!

Efter att det senaste inlägget hade plitats ner i all hast så bar det ut på stan tillsammans med Henning. Vi skulle ju göra Zürich som ni kanske minns? Med Sechseläuten (eller som Henning hörde det, "Sexläten") och "Böögbränning" så fanns ju alla möjligheter till en riktig höjdarkväll. Vi började med att åka över till en av Hennings studiekamrater som bodde på andra sidan stan. Med oss hade vi en tilltagen mängd öl och även drycker av starkare karaktär. Som sig bör på en festivaldag nådde intoxikeringen betydande nivå redan långt innan kvällen hade anlänt. Tanken var att Henning och hans kamrat skulle studera en stund innan vi alla skulle gå ut men som alla säkert förstår blev det inte mycket av den varan. Två blev snabbt till sju och alla begav sig sedan med spårvagnen ner till stan för att försöka ta plats och betrakta den traditionella paraden. På en avspärrad gata paraderade således diverse grupper i olika lustiga kläder. Oftast av 1700-talssnitt och ganska ofta var det väldigt små barn som knuffades fram av sina ivriga föräldrar. Jag fick förklarat för mig att de som paraderade var medlemmarna av Zürichs gamla gillen, så som skomakargillet, smedsgillet, osv. Det var de som en gång i tiden styrde Zürich och precis som sig bör i ett feodalt samhälle så föddes man in i ett yrke och en titel. Det var också gillena som hade mest pengar och som ägde större delen av staden. Det ryktas om att det fortfarande delvis är fallet, och fortfarande så föds man in i ett gille och får då klä på sig roliga kläder och visa upp sig för hela staden för att sedan gå till sin klubblokal och dricka ädelt vin. Så man skulle kunna säga att det feodala Zürich är lika medeltida som någonsin. Lite fler Aston Martins kanske.

Dock så var inte paraden den enda behållningen av Sexläten. Det stora dragplåstret var ändå Böögen och dess bränning. Ja, det låter ju fruktansvärt grovt men innan precis alla har suttit kaffet i vrångstrupen vill jag åtminstone försöka förklara. "Böögen" är schweizarnas symbol för vintern, en slags snöman. Och för att skrämma bort vintern och välkomna våren gör man upp ett stort bål och bränner således denna vinterman på bålet. Ju snabbare bränningen går, desto bättre sägs våren bli. Det hela påminner ju väldigt mycket om vår egen ritual på Valborgsmässoafton. I Danmark fick jag förklarat för mig att de tydligen har tagit lite väl fasta på det där med att man skall skrämma bort häxorna och de onda andarna inför våren. Ryktet i Zürich sade att de faktiskt sätter en modell av en häxa högst uppe på bålet och bränner henne. Ännu en gammal hederlig dansk tradition! Men nog om danskjävl... våra kära grannar för nu. Böögen brändes och då den var fylld med sprängmedel blev det ett jävla liv när flammorna nådde den. Till publikens stora jubel. Några fler öl intogs och jag och Henning mötte upp med en större grupp utbytesstudenter som hade samlats för att efter bränningen göra upp en grillning i resterna av bålet. Jag och Henning var dock för hungriga för att orka vänta och då vädret var extremt uselt för tillfället beslutades det att ta spårvagnen tillbaks ut till rikemansområdena i stadens utkant. Där skulle några korvar och några styrketårar få oss i form för att gå ut och visa Zürich vart dansskåpet skulle stå!

Herr Hammar i sitt Zürich

En man med några titlar i Zürich finare kvarter

Ett av stadens gillen som får klä ut sig i roliga kläder och paradera

Bålet med "böögen" högst upp

En annan böö... jag menar Henning i folkmassan

Böögen brinner...

... och Böögen exploderar. Till publikens stora förtjusning.

Henning är lika glad som alltid. Något mera marinerad nu dock.

Riktigt så blev det ju såklart inte. Korven åts, men efter det somnade jag som en spädgris. Inte i stolen tack och lov men likväl fick jag en riktigt rejäl nattsömn. Så ingen dans blev det. Och ingen CP-fylla för Henning den här gången heller, men det var nog bara bra det. Som tur var hade vädret idag beslutat sig för att visa sig från en lite bättre sida så vad passade då bättre än en rejäl guidad promenad med Henning genom den gamla anrika staden? Ja, vi kunde då inte komma på något, så ner mot centrum igen med promenadhumöret på topp. Zürich är en väldigt fin stad. Det kan nog ingen förneka. Men om jag får vara lite lätt löjlig så måste jag nog erkänna att jag vid detta laget tyckte att de flesta gamla Europeiska städer ser ut på nästan samma sätt. Javisst, alla har sin egen historia och sin egen charm. Men det finns en väldigt tydlig gemensam nämnare för alla större och medelstora städer i kontinentala Europa. Inget fel med det dock! En trevlig promenad blev det och vi lyckades nog plocka in alla de nödvändiga sikterna som skulle skådas under vår vandring. Ännu en wurst intogs på Haubtbahnhof och sedan bar det upp till ETH för att undersöka om Europas (enligt egen utsago) mest förnäma tekniska universitet kunde leva upp till sitt namn. Och ja, det såg väl ut som ett universitet. Och min bedömning av hur det skulle kunna vara att plugga där blev väl så bra som det kan bli av ett halvtimme långt bakfullt besök. Det var ju visserligen precis det jag också hade ett år innan jag började studera vid Uppsala Universitet... Men det blir nog inget ETH för mig. En helt ok öl och en bretzel kunde de åtminstone "bjuda på". Ja, i Schweiz får man ingenting gratis och schweizarna är väldigt duktiga på att ta betalt, i synnerhet i Zürich som enligt uppgift skall vara Europas dyraste stad.

Kvällen spenderades på en pub nere på stan där målet var att ta någon öl och titta på Champions League-mötet mellan Bayern München och Real Madrid. Dock så hade sällskapet glömt bort att det under precis samma tidpunkt skulle vara final i den schweiziska hockeyligan där hatmötet mellan Zürich och Bern skulle komma att vara den avgörande och sista matchen. Så på 6 skärmar utav 7 och med högsta volym visades alltså den matchen. Vi fick titta på en 25 år gammal apparat i hörnet, utan ljud. Men det var kul för Zürich när de fick in den avgörande pucken med otroliga tre sekunder kvar på klockan i sista perioden. De flesta i baren kunde nog hålla med av jublet att döma. Även denna kvällen blev således ganska lugn och det kändes bra med tanke på min kommande hemresa dagen efter. Själva resdagen bjöd inte på några större överraskningar. Då Henning skulle vara flitig och vara i skolan hela denna dagen fick jag ta farväl av honom redan kvällen innan. Tack för att jag fick komma och snylta hos dig Henning! När jag även dragit ihop mitt pick och pack och sagt adjö till rika gamla änkan i 30 miljonersvillan så var man återigen ute på resande fot. Detta är dock en resa som jag gjort ganska många gånger så den bjöd som sagt inte på någon större upphetsning. Det var dock väldigt skönt att få komma hem igen. Även om jag inte helt kan skriva under på exakt det som herr Asplund hade sagt så kan jag åtminstone skriva under på känslan.

Centrala Zürich

Njuter av utsikten

Vimmel på Bahnhofstrasse

ETH Zürich

Henning visar hur man "pluggar" på ETH

Utsikten från lyxvillan

En av de Aston Martins som frekventerade Zürichs gator.

Efter några dagars total dankslagning hemma i Västerås blev det dock dags för åtminstone någon form av aktivering. Och för mig är det då oftast inte så mycket att orda om vart man skall styra kosan. Ännu en gång satt jag i bilen på väg till mitt älskade Uppsala, möjligheternas stad. För så är det med Uppsala. Allting kan hända, och händer. Nu efter att återigen ha kommit hem till lugna Västerås känner jag mig helt salig. Min känsla denna gången är att jag tror att jag skulle kunna ställa mig helt utan planer och intentioner, vart som helst i studenternas Uppsala, och ändå skulle jag inte ha en lugn stund mellan alla galna upptåg som skulle utspela sig. Det är inte svårt att hitta något konstigt att göra i Uppsala. Två rejäla kvällar blev det på två helt olika nationer med helt olika innehåll. En lite konstigare och på ett sätt lugnare kväll med trevlig middag hos Gustav och sedan Östgöta Nation för att sedan spolas upp med de andra gamlingarna på Palermo vid tresnåret. Den andra lite mera rejäl och helt enkelt en klassisk röjarkväll i feststaden nummer ett, med allt vad det innebär. Jag skulle säga att temat för mig den första kvällen var "folk jag har bott med". Vart fan jag än gick blev det mer eller mindre uppspelta och känslosamma möten med folk som jag vid olika tillfällen har bott tillsammans med i Uppsala. Jag kände mig riktigt lösaktig, fast på ett bra sätt. Så fruktansvärt många ställen har jag ju faktiskt inte bott på i Uppsala. Kväll nummer två bjöd på allting som en riktigt väl tilltagen röjarkväll skall bjuda på. Det blev en härligt loj förfest med sporttittande hemma hos Björn, en skön mellanfest med mina kära gamla kursare i Flogsta låg och sedan ett kort övertalande av en annan gammal lirare att slå följe med mig, Björn och Gustav ner på stan. Ja du Jonas, vad ska man säga? Jonas är killen som alltid ställer upp. De tre västeråsarna spatserar alla den ganska tilltagna vägen från Flogsta till Uppsala centrum. Jag är nog den mest marinerade av alla och får idén att vi skall kontakta "Krull-Jonas". Varför kan jag inte minnas men ett kort, ganska slirigt, telefonsamtal och fem minuter senare så kommer en alltid lika glad Jonas tillsammans med tre flaskor starkdricka och möter upp. Vi alla begav oss sedan till Kalmar nation och där väntade en nationskväll när den är som bäst. Exakt vad den innehöll är nog bäst att låta vara osagt... Men säg roligt det var det!

Gustav mellan två påståenden

Norrlands nation i nattskrud

Två mörka figurer i form av Gustav och Björn, på väg mot Flogsta

Uppsala domkyrka och Gustavianium by night

Uppsalas häftigaste åkdon? Jag tror bestämt det.

Samhället får sig en känga i utkanten av staden

En vante har tappat sin ägare och sin tråd

Nu återigen på kammarn i Västerås är ändå stämningen god. Vädret har äntligen blivit lite bättre och man kan nästan låtsas att det med lite tur kanske snart blir vår. Underbart! Efter besöket med gänget i Uppsala har jag såklart lyckats dra på mig två nya "modeord", något som alltid brukar hända efter lite extremumgänge. Denna gång är det "att wappa" och sedan en svensk översättning av det engelska ordet "douche bag" som är alldeles för grov för att kunna platsa ens på denna blogg. Och till sist vill jag bara avsluta med att säga; "Stig, jag skall äntligen ta tag i min franska igen. Jag har anmält mig till 30 hp franska i Uppsala i höst!"