En sista fransk middag och en svensk midsommar

Det var nog inte det mest välplanerade att midsommarhelgen placerade sig precis efter att jag kommit hem från min intensiva treveckors-sejour i Paris. Nu är det väl emellertid så då att jag ju inte råder över högtiderna och deras placering. Och midsommar är väl något som man som svensk ändå skall hörsamma. Så efter det resonemanget kom ju också notan med besked på måndagsmorgonen...

Men först skall vi bortse från det faktum att jag, som så många gånger förr, finner mig i mitt svettiga pojkrum på Idgatan. Jag känner mig lite som "number 6" från den brittiska kultserien "The Village"... Den sista veckan i den franska huvudstadens norra förorter bjöd fortfarande inte på det som jag trodde skulle vara Frankrike i Juni. Strålande solsken, 30 grader i skuggan och paranta, kedjerökande damer i överflöd. För min del vart det mest växlande molnighet med enstaka spöregn och ett överflöd av svettiga franska tågarbetare. Men det var också ganska skönt då det inte gjorde så mycket att jag själv såg ut som ett vrak. Något som jag dessutom delvis försökt att uppnå. Min taktik för att överleva de ruffiga norra förorterna blev att inte raka mig och försöka anamma den väldigt välanvända "laisser-tomber"-attityden som pryder var och varannan yngling i dessa förorter. Eller som vi säger på franska "les banlieues".


Även denna vecka bjöd på sin beskärda del av väntande. Tror att mitt eget personliga rekord slogs när jag fick vänta i över 10 timmar på att få tillgång till ett tåg. Och då menar jag alltså ett tåg som redan fanns på siten... Några bråkande LIM:ar utbyttes, lite grova skämt växlades med Micke och jag delade nån cigg med Johnie. På tisdagen var det så också dags för ytterligare en ödesmatch i de pågående Europamästerskapen i fotboll. Ja, nu blev det ju inte så mycket av en ödesmatch för Sveriges del då vi ju redan var ute. Men vi skulle i vilket fall möta Frankrike samtidigt som England skulle möta Ukraina. Avgörandet i gruppen. För Sveriges del blev det en uppvisning i hur man faktiskt skall spela fotboll. Det var ju lite synd att det då inte hjälpte. Men det blev i vilket fall väldigt tyst i hotellbaren efter det första svenska målet. När så också den andra baljan hängdes in i fransosernas nät så var det ett antal ur den franska sidan som slog näven i bordet och lämnade församlingen. 

LIM-utbyte med John

Tidig morgon i Joncherolles

Fikarast

"Working" on the railroad

Inne i kontorsbaracken

Varför gör inte Renault sina bilar såhär fortfarande?

Något annat som också inträffade denna dag var att "chefen" kom ner och hälsade på oss på siten. Ja, citationstecknen får vara där då han faktiskt formellt sett inte är min chef. Alltid svårt det där inom mitt företag. Finns många chefer, och de har alla många chefer. Det är inte helt lätt att veta vem som är vem. Daniel heter han i vilket fall. Så för att fira detta faktum så beslutade vi att vi allihopa efter arbetsdagen skulle mötas nere på Montemarte i Paris för att sedan gå och äta på samma restaurang som jag och Dimitri åt på två veckor tidigare. Då Micke och Daniel bodde på ett annat hotell och Florent bor i en lägenhet i Paris så delade vi upp i tre grupper. Jag hängde med John och Dimitri tillbaks till "hotell mögelsvamp" för att byta om och ta en snabb dusch. Fast i omvänd ordning. Därefter blev det "RER"-pendeltåget in till "Porte de Clichy" och sen tunnelbana därifrån till foten av Montemarte. Då resan var välplanerad av Dimitri så låg det en bar precis utanför tunnelbanestationen. Så vi var helt enkelt inte bättre än att vi väntade på de andra inne på denna bar. Florent dök upp ganska fort och kunde ansluta till det övriga pilsnerdrickande sällskapet. Micke och Daniel hade dock förvirrat sig och lät meddela att de nog kunde bli ganska sena. Så när vi fyra hade avslutat våra öl så drog vi helt sonika till restaurangen.


Vi kunde börja med en aperativ och sedan njuta av lite hors-d'oeuvres medan vi väntade på de andra. De dök faktiskt upp inom en ganska kort tid så sedan kunde vi hugga in på den riktiga menyn. Den var lika bra denna gång som gången innan. Lite anklever, oxfilé och vodka-sorbet senare var åtminstone jag väldigt mätt och belåten. John var dock inte alltid lika road. Ni måste komma ihåg att detta är mannen som har sin egen specialrätt på vårt italienska stammishak bestående av två stekta ägg och skinka. Nä, nå franska krusidullrätter är inget för en riktig engelsman inte! Den sista dagen blev en halvdag på siten innan jag packa ihop alla mina grejer för sista gången... för denna gången. Hur det blir sen är det åtminstone någon som vet, men det är inte jag. Min magkänsla är nog att det finns en viss återfallsrisk... Det har varit en otroligt häftig upplevelse. Stundtals väldigt utmattande och jobbig, stundtals väldigt rolig och väldigt upplyftande. Men alltid lärorik. Och någonstans i mitt bakhuvud börjar en vision mogna för hur jag skall kunna överleva detta jobbtvång som kommer med vårt västerländska samhälle. Först måste jag prata lite med min chef. Och i värsta fall måste jag skola om mig och bli sjöman. Jag åkte med Micke till Charles-de-Gaulle flygplatsen. Via det närliggande köpcentret "Auchen" där vi båda köpte lite sunksprit för det stundande midsommarfirandet. På flygplatsen gick allting förhållandevis smidigt. Visserligen tog det i snitt 20 minuter per passagerare som skulle visa sitt pass och lägga sina väskor på bandet innan det var min och Daniels tur. Då det gick på 30 sekunder per skalle. Varken Daniel eller jag kunde riktigt förstå denna skillnad i tidsåtgång. När vi så slutligen satt vid gaten och ombordstigningen var nära stundande började det regna. Så då stängde de flygplatsen i en timme.

På en bar vid foten av Montemarte

Dimitri och Florent

John var inte riktigt med på den skålen...

... och inte heller var han helt lugn med utformningen av sin dessert

Eiffeltornet i nattskrud

John gillar heller inte trånga tunnelbanetåg

Sitekatten

Flygningen blev förvånansvärt angenäm. Jag fick sällskap av en öron-näsa-hals-läkare i övre 60-årsåldern på väg hem till Stockholm från en konferens. Jag tror tamejfan inte att det fanns något som den karln inte kunde. Vår diskussion tröttade nog ut de flesta runtomkring oss men det sket vi i. Under tvåtimmarsflygningen hann vi behandla gamla bilar, gamla bilmotorer, renoveringar av gamla bilmotorer, båtar, båtmotorer och renoveringen av båtmotorer. Denne herre måste ha varit något av en ingenjörs-fetishist. Hans detaljkunskap om transistorer och avancerade mekaniska kopplingar överstiger vida den hos de flesta ingenjörer jag känner. Vi satt och felsökte både min icke-startande B230FT-motor såväl som min kamrat "Swan"'s dåligt fungerande Suzuki-båtmotor. Så förhoppningsvis har jag lite nya idéer som jag kan sätta i verket i båda dessa maskiner.

Efter en taxiresa hem och en lång nattsömn så var det midsommarafton. Mina planer var lite spretiga. Det stod mellan att antingen kuska upp till nått ställe i norra Dalarna för att där träffa Fredrik från Jokkmokk som tydligen fått för sig att fira midsommar i Dalarna. Eller att ta sig över till Uppsala och hälsa på Björn som skulle få påhälsning av de finlandssvenskorna (eller är de finskor?) som vi träffade när vi var i Helsingfors i höstas. Dels på grund av att jag inte riktigt hade energin i mig att köra 30 mil och dels på grund av att jag sov bort så gott som hela dagen blev det till att köra på det säkrare alternativet och ta sig till Uppsala. Det blev dock väldigt trevligt även det. Ett parti diskgolf och belgiskt klosteröl fick inleda firandet. Därefter blev det god mat, rikligt med starkdricka och trevligt sällskap. Så mycket mer kan man väl inte begära av en midsommar? Denna första kväll blev det dock ingen mera avancerad form av utgång. Det hindrade dock inte somliga från att bli ganska sliriga. Dagen efter började därför väldigt segt. Men när partydjuret Stefan "Bros" Broström dök upp på den sena eftermiddagen var det bara att spänna på sig säkerhetsbältet och korka upp. Och nog blev det åka av. Denna kväll slutade på Uppsalas legendariska karaokebar "Etage". Men det som händer på Etage, stannar på Etage. Av naturliga orsaker...

Gustav letar efter försvunnen disk. Den visade sig sitta i ett träd.

Struttin' by Björn

Precis efter kast

Gustav hugger in på starkdrycken

Björn vill också testa mina brillor

Bros med händerna fulla

Det blir nog nån dag till av totalt lökande och dank-slagande. Sedan är det väl tänk att jag faktiskt också skall göra någonting någorlunda vettigt under mina tre lediga veckor. En bil skall startas, en Tortunagrop skall dykas in i, en Uggla skall ses på scen och många mysiga människor skall umgås med. Och sedan alla underliga och oväntade upptåg som man nu kan tänkas komma på. Nej fan, nu får det bli lite mat på det här!