Från solstolen till skolbänken

"Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större!"
                  Nej, det är inte en överskrift till något
                  arbetsläger i Sibirien.
                  Det är Uppsala Universitets valspråk...  

Visserligen i en ny lägenhet, i ett nytt område och med nya erfarenheter men nu var jag återigen här. Efter ett års exil var jag återigen tillbaks i studentstaden med det tveksamma valspråket. Och det tog inte många dagar att skaka av sig all världsvana och bli samma förvirrade, sömndruckne teknologstudent som måste ringa en kursare femton minuter innan en föreläsning för att ta reda på vart den är...

Men det var ju en riktig semester också. Riktig semester som i att fly från allting som ens det minsta skulle kunna implicera arbete. I mitt fall var det fyra dagar på Mallorca med min familj. Borta från bilen, kommande studier och allt vad andra förpliktelser skulle kunna åstadkomma. Bilen, som höll på att sätta mig rejält i klistret precis innan avfärden. Efter några dagars intensivt mekande med förnyad energi var Ebba nere på sina fyra hjul igen. Och med en fungerande motor och det mesta på plats var man ju ändå tvungen att göra en kort provtur! Något annat är ju inte rimligt, man vill ju se hur motorn faktiskt beter sig. Jag hoppade in bakom ratten och startade motorn. För första gången på över två år rörde sig nu min kära Ebba för egen maskin när jag backade ut från garageuppfarten. Allting kändes stabilt så jag satte iväg. Jag beslutade mig för att köra varvet runt Hamre och Berghamra, en sträcka på dryga fyra kilometer. Sträckan avslutas med Väderleksgatan som bland oss busar i de östra delarna också går under öknamnet "Hamrerakan". När jag så nu också kom på rulle och svängde in på denna ökända väg med en överladdad motor kändes ju den gamla gasfoten lite extra tung. "Ja, men nog borde man väl ändå testa lite hur den går!". Motorn vrålade och bilen satte av. Allt annat än smidigt gick det. Motorn visade sig vara extremt lynnig. Den låter som ett monster men det känns som att det mesta av kraften går ut bara som ljud och det är inte mycket som överförs till bakhjulen. Så särskilt fort kan det inte ha gått. Jag vet inte, för min hastighetsmätare är ännu en sak som jag inte har fått att fungera... När jag så börjar närma mig mitten av sträckan tittar jag precis upp och ser det som jag verkligen inte ville se. Tre stycken reflexvästar kom utspatserandes från den gamla razzia-punkten vid Jehovas vittnen och väl där inne stod tre stycken polisbilar och två polismotorcyklar parkerade. Och här kom alltså jag körandes, utan att veta hur fort det gick, med en obesiktigad, oskattad och oförsäkrad bil, med fel motor i som låter som ett mindre reaplan, och utan ens en registreringsskylt i bak... Men polisen verkade lika förvånade som jag över detta möte. De stod mest och kliade sig i huvudet och undrade vad det egentligen var som hade passerat. Det hela gav mig tid till att fly och hinna iväg innan de hade kommit till sina sinnens fulla bruk...

Efter denna nära miss med lagens långa arm kändes det extra skönt att bara någon timme senare kliva ombord på planet till Mallorca. Det torde inte vara någon större nyhet för någon att det mesta som går att göra på denna ö i medelhavet är att ligga på en strand. Och med tanke på den ganska väldigt särskilt urusla sommaren i Sverige var några dagar på en solig strand precis vad som behövdes. Känslan av att inte se ett enda moln på tre dagar var inget mindre än underbar. Känslan av att notera att termometern visar på en temperatur i skuggan på 32 grader klockan 20 på kvällen var nästan överväldigande. Det går inte att göra någonting i sådan värme. Man förvandlas snabbt till den utslagne strandturisten som ligger och fläker ut sig på en solstol. I mitt fall dessutom oftast under ett parasoll för att undvika den värsta tomat-brännan. Dock kan man inte hålla sig där hur länge som helst med tanke på det fantastiska badet. Det var ett par år sedan man kunde bada i ett naturligt vatten utan att tappa känseln i fingrar och tår efter några minuter. Att sedan kunna gå upp och sätta sig på hotellbalkongen med utsikt över medelhavet och dricka en Sangria, jag det är ju inte helt fel det heller.

Men med det sagt så tror jag ändå inte att jag skulle klara av att bo på ett sådant ställe för jämnan. Jag tror faktiskt att det blir lika mycket vardag att gå varje dag till stranden som något annat. Jag kan säga av egen erfarenhet att till och med skidåkning kan efter ett tag bli en ganska intetsägande vardag. Efter några veckor i Kanada kändes det nästan som att man gick till jobbet när man liftade upp till skidsystemet... Löjligt, men sant. Så det bästa är nog en nyttig variation. Men det var nog inte heller någon nyhet för de flesta. Mallorca gjorde mig faktiskt positivt överraskad. Det Mallorca som jag mindes från två resor under min barndom var skitigt och skrikigt. Det här var faktiskt städat och oftast väldigt lugnt. Ibland kändes det inte heller som den största turistfällan, något som jag tror att man annars lätt förknippar Mallorca med. Nu var vi på ett ställe väldigt nära Palma, huvudstaden. Själva Palma är en riktig pulserande storstad (med svenska mått mätt) med över 400000 invånare och en rik historia. Och många av dessa är åretruntboenden så känslan när man går omkring i Palma är inte av att befinna sig i nån turistfälla. Även fast det såklart finns den beskärda delen av "Heja mammas köttbullar!"-reklamskyltar. Mallorca är inte den svensk-koloni det var för 20 år sedan men fortfarande behöver man inte leta länge efter en förvirrad svensk turist (i mitt eget fall var ju allt som krävdes en spegel...). Dock så är jag övertygad om att Mallorca har väldigt mycket att erbjuda om man bara tar sig tid att utforska. Allting är inte bara ligga på stranden och dricka Sangria, det finns 10% annat också!

Medelhavsutsikt från hotellbalkongen

Kvällsdis

Playa de Palma

Far och bror i Medelhavet

 

Undertecknad tar en simtur

 

r

Solen ur fiskperspektiv

Kvällstrafik i förorten

Catedral de Santa María de Palma de Mallorca

Öl på ramblan

Folkvimmel i Palma

Kvällsbad

Don Trella

Brorsan pressar i solen

Ja, dessa kondomautomater... Ultra shape?

Playa de Palma från ovan

Inflygning över Mälaren i augustikväll

I Uppsala är det mottagningstider. På grund av diverse dåliga publiciteter och ordstäver får det hela inte längre kallas "nollning" inom Uppsala Teknolog och Naturvetarkår. Och på det stora hela är väl det ganska bra och det är ju egentligen skit samma vad man väljer att kalla det. Även fast man oftast brukar få förklara ordet "mottagning" en extra gång då folk inte automatiskt vet vad en sådan kan innebära. För min egen del innebär det denna gången att jag är fadder. Det innebär konkret att jag och en hel drös andra är ansvariga för att lotsa de nya studenterna genom det som skall komma att bli deras vardag. Både rundturer i Uppsala och på våra campus vid Polacksbacken och Ångströmlaboratoriet såväl som mera praktisk och filosofisk introduktion till livet som student. Detta är min tredje gång som fadder och jag måste säga att jag trivs väldigt bra med det hela. Det blir två väldigt intensiva veckor och ibland kan det vara lite väl mycket med alla fester, aktiviteter och andra upptåg. Nu när jag dessutom har blivit en aning äldre kan jag också ibland tycka att det är en ganska isolerad och inskränkt värld. Men må så vara. Världen som existerar för en teknologrecentior (förstaårsstudent) och dess faddrar under mottagningen i Uppsala är en unik värld som jag tror saknar motstycke. Som fadder är det också en väldigt varierande blandning av stoj och stim varvat med mera seriösa uppdrag och åtaganden. Den största fördelen är alla nya människor man lär känna, även som fadder. Detta var största anledningen till att jag även i år valde att faddra, "to get in with the young people". Nu när jag skall läsa upp lite kvarlevor från tidigare studieår så tyckte jag att det kunde bli roligare och mera givande om man också kände lite folk i dessa kurser. Dessutom finns det något under mottagningen som ingen Teknisk Fysiker bör missa, F-sektionens kräftskiva! Så jag var på plats även i år för detta röj av sällan skådat slag. Och även som tidigare år blev det ett litet spex för min del, denna gången med hjälp av Zwolff och Niklas. Så fick min sång "Bolognas fel" äntligen den uppmärksamheten den förtjänar! Då temat för kvällen var "udda yrken" kunde även av mina välexponerade fascinationer här på bloggen på luftas; jag klädde mig som en "kondomautomatsdesigner"!

När det gäller kurserna så blev de en del av min verklighet i måndags. Efter nästan ett och ett halvt år kändes det både väldigt främmande och kusligt bekant att återigen befinna sig inklämd i Häggsalen på Ångström. Denna perioden läser jag Elektronik I, Transformmetoder och Kraftelektronik. Det lustiga med den första är ju det faktum att jag jobbat som hårdvaruingenjör på Bombardier i nästan ett år, med en kuggad elektronikkurs i bagaget... Så det skall det bli ändring på nu. Jag har nog faktiskt aldrig känt mig så taggad på en kurs, det känns rent av kul att få lappa ihop de bristerna jag har i mitt elektronikkunnande. Ansvarig föreläsare är dessutom den välkände legenden Uwe Zimmermann som jag känner väl. En av mina kursare påpekade något i stil med "det känns som att du kommer få en hel del uppmärksamhet under den här kursen" på grund av alla pikar och utpekningar som Uwe med all välmening riktar åt mitt håll. Detta är såklart något som jag faktiskt uppskattar och jag är inte sen att kontra. Den andra kursen, Transformmetoder har tyvärr ingenting med robotar som förvandlar sig till bilar och grävskopor att göra. Detta blev jag bryskt upplyst om redan första gången jag läste kursen. Det den istället handlar om är en matematisk metod som i grund och botten handlar om att översätta ett matematiskt problem från standard form till en annan form genom en så kallad "transform". På så sätt kan den bli mycket lättare att lösa och dessutom representeras på ett mera överskådligt sätt. Det kändaste exemplet för gemene man torde vara "Fouriertransformen" eller dess diskretiserade och i realiteten mera tillämpbara utveckling; "FFT" eller "Fast Fourier Transform". Utan denna skulle nästan ingen signalbehandling, digital kommunikation eller media se ut som det gör idag så nog är det ett kraftfullt verktyg. Synd bara att det skall vara en sån förbannat tråkig kurs. Och det faktum att alla föreläsningar verkar vara klockan 8-föreläsningar gör ju inte det hela lättare...

Den sista kursen är också den som ger mig mest blandade känslor. Innehållet verkade efter första introduktionsföreläsningen vara "right up my alley" då det skulle behandla elektriska drivsystem för högspänning (jag läste helt klart tåg över hela kursen). Men de senaste föreläsningar har mest bara bestått av att vår föreläsare, en indier med ett namn på ungefär 25 stavelser, står och svamlar eller beklagar sig över hur dåliga alla studenterna i salen är. Att inte hans förkunskapskrav möts, att studenterna är för lata, osv. Och när han skriver ett problem på tavlan som ingen i klassen förstår eller kan lösa vill han heller inte visa hur man löser det. Tydligen har hans hemuniversitet i Indien en guru som ledare för hans institution. Denna guru säger då tydligen också att "om man skall dricka vatten ur en kran måste man böja sig ner för att komma till vattnet". Det tolkar han som att man inte skall ge studenterna några lösningar på föreläsningarna utan allting skall de göra själva. Väldigt bra filosofi det där... Grundtanken var visserligen ganska bra, "man skall ha en ödmjuk inställning till anskaffande av kunskap". Det kan jag hålla med om. Men på samma sätt som man kan dricka vatten även genom att sätta en mugg vid kranen eller kanske till och med en slang så kan man lära sig på många olika sätt. Och det verkar bli ganska uppenbart för mig att sitta på nästan en föreläsning om dagen med en snubbe som mest bara svamlar och aldrig någonsin lyckas förmedla budskapet eller slutsatsen i något han säger, ja det lär mig inte så mycket om elektriska drivsystem eller kraftelektronik. Det roligaste med kursen hittills har varit att träffa några gamla kompisar som också läser kursen; Emil, Sara och "Professorn". Det visade sig också att min vän och kollega Niklas Evestedts brorsa läser kursen. Jag har beslutat att ge det hela veckan ut. Känslan är att om inte kursen blir väldigt mycket bättre väldigt fort och faktiskt börjar behandla det den ska så tror jag att herr 25-stavelser får se sig om efter några andra studenter.

Typisk doppresent? Ja, möjligen om du är smålänning!

Och här har vi smålänningen Oskar som var helt lyrisk över att ha fått träffa "Doctor Brown" från "Tillbaka till Framtiden" i kön till V-Dala.

Ös på V-Dala!

Den legendariska Teknisk Fysik-kräftskivan

Palermo; dit du går när alla andra barer har stängt!

Partytältet på Pollaxbacken i all sin prakt

Ragnar approves!

Et enfin je veux dire que, malheuresement, j'ai decidé de quitter mon cours de francais. C'est seulement parce-que je crois que ce cours est en réalité pour les étudients qui veulent devenir les professeurs en francais. Et pour moi-même je veux seulement m'apprendre de parler francais. Je vais choisir un autre facon de m'apprendre de propre francais. Stig, je n'ai pas vous oublié! Salutations et à bien tôt!

Och allra sist vill jag säga till alla här (både väl- och ickefransktalande) att nya äventyr är i görningen. Den äckligaste sakén någonsin inmundigades av mig och Kroon för att fira att flygbiljetter tur och retur för fem veckor i Japan i december/januari äntligen är bokade! JAPAN, HERE WE COME!