Nördjakt och förändrade bestar

Även detta blogginlägg måste ironiskt nog börjas med en anmärkning om en tidig morgon. Ironiskt i den mening att i ärlighetens namn har det inte varit så fruktansvärt många tidiga morgonstunder sedan förra inlägget. Dagens tidiga revelj hade dock sin förklaring att det var tentadags. Det gick faktiskt enklare än vanligt att få upp sin zombie-liknande lekamen innan soluppgången; tentanerverna har sina fördelar... Dagens tenta var en deltenta i Elektronik, närmare bestämt Digital Elektronik. Helt ärligt så tyckte jag nästan att det skulle bli kul att skriva denna tentan. Och DET är ovanligt i mitt fall. Även om jag har ett genuint intresse av en kurs (även detta är ovanligt) så brukar tentan kännas som ett riktigt aber. Men denna morgon var det med en viss förväntan och en hög adrenalinnivå som jag trampade mot Pollaxbackens stora skrivsal.

Dock har livskänslan inte varit lika god och peppad hela den gångna tiden. När jag sist konstaterade att min feber stigit över 39 grader var det med en ganska lätt axelryckning och en uppfattning om att den nog skulle ha gått ner till morgonen efter. Så blev inte fallet. Istället steg den till över 40 grader, och fortsatte att stiga... Jag låg med 40 graders feber i flera dagar och febern verkade aldrig vilja gå ner. Nu mådde jag konstigt nog inte så dåligt ändå med tanke på omständigheterna men jag var ju ändå säng- eller soffliggande under ett bra tag. Många filmer hann betas av men efter ett tag börjar det hela tära på psyket. Att bara ligga inomhus hela dagarna mer eller mindre helt avskuren från omvärlden gör mig tokig efter ett tag. Det samma går nog för de flesta människorna. Så det var det värsta. Och det faktum att den fysiska konditionen jag jobbat hela sommaren med att bygga upp nu raserades på ett par veckor. Innan jag kunde konstatera mig frisk så hade det gått två och en halv vecka. Och då menar jag två och en halv vecka av att vara i liggande ställning. Så på en månad hade jag lyckats pricka in 3,5 vecka av sjukdom. När febern inte ville gå ner och min far konstaterade att mina båda lymfkörtlar på halsen var "de största han känt någonsin" började jag faktiskt bli lite orolig på riktigt. Min familj lika så. Så jag fick åka in för provtagning på hälsovårdscentralen. Proverna visade ingenting av större kaliber så vi fick aldrig något svar på vad det kunde vara. Den troligaste förklaringen är att det var en samverkan mellan flera virus och inte en bakteriell infektion. Dock kvarstår faktum att antibiotikakuren sammanföll med att febern tillslut gick ner. Om det var en slump eller ett samband får vi nog aldrig veta.

Nu är jag dock frisk, och extremt tacksam för det. Lärdomen man kan dra av detta är solklar och samma som man alltid kan dra när man ändå får en lättare sjukdom. Jag vill dock hävda att lärdomen blir tydligare i det här fallet. Aldrig tidigare har jag faktiskt varit rädd för konsekvenserna av en sjukdom. Och då kom jag de facto väldigt lindrigt jämfört med många andra. Att vara frisk är ett privilegium och något som man skall vara tacksam för, varje stund man är det. Men som med allt annat som man får i överflöd så glömmer man efter ett tag bort det. Därför är det bra med sådana tillfälliga mindre insjuknanden för att man skall få en liten påminnelse om hur saker ligger till. Och vad gäller hela känslan av att (i mitt fall var det ju tack och lov inte så) allvarligt sjuk så kan jag inte annat än lyfta på hatten och buga för alla de som klarar sig igenom livet trots detta. Även detta är väl en något som de flesta någon gång kan uttala sig om men i många fall kan det nog vara något som man bara säger, utan att faktiskt reflektera över vad det innebär. Det hela är dock värt en extra eftertanke. Livet är ibland inte så lätt och att ha en svår sjukdom gör det ju inte precis lättare. Nu är jag i vilket fall frisk igen och hoppas att få vara det åtminstone tills jag glömmer bort hur underbart det faktiskt är och hur mycket lättare det gör allting!

På grund av sjukdom och en sedan snabbt annalkande tentaperiod så har det inte funnits så mycket tid för andra förströelser denna tiden. Dock finns det alltid någon liten lucka. En av dessa luckor var ett besök på en viss mässa i Västerås. En mässa för Retro TV-spel från 70-talet till 90-talet, kan det finnas något vackrare och mera storslaget? Svaret på den frågan blir nog ett rungande "JA" i det här fallet men det var värt ett par timmar en lördagseftermiddag. Särskilt då man lyckades locka fram Michael "Swan" Sannestedt ur sin plugghåla i den kungliga hufvudstaden. Swanen läser liksom jag Teknisk Fysik, dock vid fel läroverk. Dock verkar han på KTH ha hittat sin gebit i form av teoretisk fysik. Sånt där som är alldeles för komplicerat och teoretiskt för en annan. Det är tur då att Teknisk Fysik trots allt är en väldigt bred utbildning. Men ja, nu tillbaks till mässan. Det finns dock en viktig parallell här till båda våra utbildningsval. Jag tror både jag och Swan var en aning besvikna på speciellt en punkt. Det var för lite ärkenördar. Själv hade jag hoppats på horder med instoppade tenniströjor i byxor med skärpet en bra bit ovanför naveln, vattenkammat hår och små runda glasögon. Men de få exemplar som fanns att studera var inte något värda någon närmare okulär besiktning. I min mening var det en ganska alldaglig publik som besökte mässan. Min teori är att jag och herr Swan helt enkelt är omgivningsskadade. Ja, nu vill jag inte vara för fördomsfull eller dra alla över en kant, men nog har man väl ändå sätt sin beskärda del av nördar som teknolog och i synnerhet Teknisk Fysiker. Det skall liksom mycket till för att man skall titta på någon och reagera med "wow, vilken riktig nörd!". Vi kunde dock förkovra oss i Svenska Mästerskapen i Pong som utspelades mellan diverse män i 30-årsåldern så nog fick sig nördintresset ett bejakande ändå. Jag lyckades dessutom hitta "FIFA 95" till Sega Megadrive för 10 kronor. Det visade sig vara de bäst investerade 10 kronorna jag spenderat. Folk vallfärdar numera till Blodstensvägen 23 för att kunna få spela denna 16-bitars klassiker! De resterande 50 kronorna jag spenderade var nog bland de sämre investeringarna jag gjort. I alla fall med tanke på att försäljaren personligen rekommenderade spelet i fråga, "Altered Beast". Bara titeln är ju värd en kommentar. Men i kort kan sägas att det är ett riktigt ruttet spel. Nästan så ruttet att det blir bra.

"Swan" testar det senaste på TV-spelsmässan

Olidligt spännande under SM i Pong

Såhär välkammad familj fick du om du köpte en Atari 1040ST

Solnedgång över Mälaren

Höstfärger på Blodstensvägen

En Lamborghini Gallardo hittades i Västerås...

... men vad kan den sätta emot denna SAAB 900 16V Turbo i termer av stil och hållning? När den senare kommer komplett med 80-talsstripes och bakrutejalusi blir det nästan löjligt uppenbart. När man dessutom få se ett par stilrena aluminiumfälgar mindre än 22 tum och utan en massa bling så är vinnaren korad!

Ytterligare en mässa hann avverkas i Västerås innan det var dags att äntra "crunch-mode" och gömma sig bland ekvationer och satser. Sten- och mineralmässan i Västerås har jag besökt så gott som varje år sedan jag var kanske 8 år. Tidigare var det för stenarna men jag får nu erkänna att mitt intresse för mineraler har svalnat ganska rejält. Jag kunde springa omkring i timmar helt exalterad över någon ametist eller dioptas men nu går jag bara dit för att spana efter original. Och om det var lite av en brist på TV-spelsmässan finns de i överflöd här. Det roligaste är alla som har varit med i alla år. Min favorit är en äldre herre med en stor samling luppar och handhållna mikroskop. Varje år sedan jag var 8 år har han suttit vid sitt bord och förevisat sina optiska instrument med en stor entusiasm. Även bland besökarna finns det en del som inte verkar se dagens ljus särskilt ofta. Alltså är det nästan något unikt att få chansen att observera dem! För i ärlighetens namn är ju människor det roligaste som finns. Det finns många som inte alls är särskilt roliga men utan alla människorna runt omkring hade jag tyckt att världen var jävligt trist. Men efter detta var det alltså dags att lämna de humanistiska och filosofiska observationerna och gräva ner sig i matematiken och elektronikens världar.

Det man inte har gjort under resten av perioden får man ta igen under tentaperioden. Så de senaste två veckorna har den sociala aktiviteten oftast varit väldigt låg. Den nådde nån slags bottennivå under den första veckan då jag satt ensam på kammaren och gick igenom kursboken i Transformmetoder från pärm till pärm. Inte det roligaste alla gånger men det var nog nyttigt. När så första tentan närmade sig började jag ändå bli lite orolig. Min tentapluggteknik bygger väldigt mycket på att plugga i grupp med människor som pluggar inför samma tenta. På detta sättet kan man alltid fråga någon om man kör fast eller rent av vara två eller flera som räknar samma uppgift och diskutera hur man skall göra. Det ger mig mycket mera än att sitta själv och slå huvudet i bordet. Tidigare har jag alltid haft kärntruppen Emil, Ann, Sara och Malin att förlita mig på. Men nu har vi ju nästan alla splittrats och går i olika årskurser. Så det gällde för mig att hitta en ny grupp med begåvade ynglingar som jag kunde bombardera med frågor om integrallösningar och partialbråksuppdelningar. Det enklaste var att gå till källan, de som faktiskt läser kursen. Så det blev till att hänga på lektionerna för F2:an och försöka fiska studiesugna människor. Som tur var lyckades det, och det har verkligen förenklat motivationen under tentaperioden. 

Ett litet avbrott blev det också innan den första tentan i form av en faddertackfest med tema "undergång". Det var alltså vi faddrar som fick en fest/sittning som tack för vårt engagemang av våra skyddslingar. Jag hade ganska begränsade förväntningar på denna då premisserna var ganska begränsade. 40 personer vid två långbord i en tvåa på 55 kvadratmeter? Skall det vara något det? Det var det. Det var nog fanimej den bästa sittningen jag varit på på länge. Jag var rent ut imponerad av hur de hade lyckats. Maten (som var till 40 pers) var lagad på tre spisplattor och innehöll förrätt, huvudrätt och efterrätt och den slog nästan allt som jag fått i matväg på stora förnäma sittningar med pris på 400 kronor. Även underhållningen höll hög nivå. Allting var helt utomordentligt utfört och jag var trots min blyghet och min fåordighet bara tvungen att ta till orda inför sällskapet. Kort och gott hade jag bara att säga att framtiden för Teknisk Fysik i Uppsala nog aldrig sett så ljus ut som nu! 

När det kommer till Oskar är det få som kan toppa hans utklädnader. Denna gången hade han undflytt undergången i "Vault 101" med sin blåa overall. Komplett med PIP-Boy, en lysande Nuke-Colaflaska (det var dock inte nån form av Cola i den)...

... och ryggtryck! Imponerande!

Såhär kan det se ut när 40 personer skall ha sittning i en lägenhet på 55 kvadrat i Flogsta låghus

Och såhär ser en post-apokalyptisk luffare ut när han äntligen hittar ett kycklingben och får sällskap av nån pandemi-hypokondriker.

Några dagars vidare studier och så var det dags för den första deltentan i elektronikkursen; analog elektronik. Om det var nån del där det förväntades att jag skulle prestera så var det nog här. Ja, det har aldrig hänt förut men i denna kursen har jag faktiskt fått vissa, kanske inte påtryckningar men åtminstone hintar om att jag verkligen borde få ett bra resultat från de kursansvariga. Särskilt då en av dem var min handledare i mitt kandidatexamensarbete och en andre var ämnesgranskare. Hur gick det då? Ja, det är emot mina principer att diskutera en tenta efter den är skriven och innan man har resultatet. Man kan helt enkelt aldrig veta. Så många gånger har jag trott att jag ska spika en tenta bara för att knappt klara mig. Lika många gånger har jag skrivit en tenta som känts helt hopplös och sedan fått ett högt betyg. Jag kan väl säga att jag tyvärr blev lite girig. Jag trodde för ett ögonblick att jag skulle ha chans på min första spikade tenta men vid sista uppgiften stötte jag på patrull. Trots mina dribblingar och bortförklaringar och att jag faktiskt "löste" uppgiften åtminstone metodiskt sätt så kommer jag helt klart tappa poäng där. Hur många det blir och om det blir på andra ställen också återstår att se. Slarvfel har en notorisk förmåga att leta sig in i mina ekvationer hur jag än kontrollerar dem. Nu var ju tentan i vilket fall skriven. Och detta är ju ensamt ett faktum som måste firas på något sätt! Det fick bli med en rejäl tallrik med rotmos och fläskkorv och några öl hos Gustav. Och vad bättre sätt att fira en tenta? Vi tyckte väl att vi ändå var tvungna att kolla vad Uppsalanatten kunde erbjuda så vi hamnade på Orvar's, Norrlands nations prominenta pub. Det som bara skulle bli någon öl och någon timme blev en lite mera invecklad och för denna blogg alldeles för obscen historia. Detta mycket på grund av att vi upptäckte att de sålde enliters ölstop för 59 kronor...

"Finn ett rätt". Antingen så är det världens största tattare eller världens största geni som skrivit denna anmodan.

Rusningstrafik på Orvar's

Gustav tycker om öl. Speciellt om den kommer i enlitersstop!

Höstfärger från ett tentapluggsfönster på Ångström

Dito utanför Pollaxbacken

Björn stretchar efter att vi kört ett pass med spänstträning i det vackra höstvädret

Så nu är två tentor (ja, egentligen bara en då det var två deltentor) avklarade och det är en kvar. På torsdag skall jag återigen konfronteras med min ärkefiende Transformmetoder. Om morgondagens plugg bara kan gå väl så borde jag vara ganska bra rustad för allehanda hemskheter som nu kan tänkas gömma sig på det vita A4-pappret med uppgifter. Men det var jag förra gången också och då var det som att bli slagen av något trubbigt i bakhuvudet. Visserligen var den tentan erkänt överjävlig. Av kanske 150 personer som skrev den blev resultatet följande; 1% 5:a, 1% 4:a, 3% 3:a och 95% underkända. Och då var det ändå en omtenta så man kanske borde ha tagit hänsyn till att de som skrev denna tentan med stor sannolikhet hade kuggat den ordinarie. När Teknisk Fysiks studierådsordförande konfronterade den ansvarige för tentan, Mattias Enestedt så sa han bara kort att "ja, men de där resultaten var ju bara för F-programmet! Alla andra program hade mycket bättre resultat". Sedan visade det sig att det inte alls var fallet utan resultaten gällde för hela tentatillfället. Så herr Enestedt ljög helt enkelt bara. Nej, den här gången skall den få sig en omgång och därefter blir det en ordentlig tentafest för att rensa ut all den här kunskapen man förskansat sig och göra plats för ny kunskap till nästa period!